Beslutsångest

Varför fler val gör det värre

Vi växte upp med tanken att fler valmöjligheter alltid är bättre, och för de första handfulla stämmer det. Ett alternativ är sämre än tre.

Men kurvan vänder, och den vänder tidigare än man tror. Vid tjugo alternativ är valet inte längre en frihet utan ett arbete — och ett arbete med en obehaglig egenskap: varje sak du väljer bort är något du inte får.

Med tre alternativ går du miste om två. Med tjugo går du miste om nitton. Summan av det du avstår växer med varje ny möjlighet, och den summan är det som känns i kroppen när du står och väger.

Det förklarar också varför beslut med stora konsekvenser men få alternativ ofta är lättare att fatta än små beslut med många. Att välja mellan två jobb kan gå på en kväll. Att välja soffa kan ta sex månader.

Maximeraren och den som nöjer sig

Det finns två sätt att gå in i ett val, och de ger mycket olika liv.

Maximeraren vill hitta det bästa alternativet. Det betyder per definition att alla alternativ måste undersökas, för hur vet man annars? Och eftersom nya alternativ hela tiden tillkommer blir arbetet aldrig klart.

Den som nöjer sig bestämmer i förväg vad som krävs och tar det första som uppfyller det. Inte «det bästa» — det tillräckligt bra.

Det intressanta är vad forskningen konsekvent pekar på: maximerare fattar ofta något bättre beslut mätt i utfall, och är samtidigt mindre nöjda med dem. De betalar mer i tid och ångest före beslutet, och fortsätter sedan jämföra med det de valde bort.

Alltså: den som väljer sämre får ofta ett bättre liv av valet. Det är obekvämt om man är en person som gillar att göra saker ordentligt, och det är värt att sitta med.

Ångern före beslutet

Det som faktiskt låser ett beslut är sällan svårigheten att jämföra alternativen. Det är föreställd ånger.

Man simulerar hur det skulle kännas att ha valt fel, och den simuleringen är obehaglig nog att man skjuter upp. Sedan simulerar man igen imorgon.

Två saker är värda att veta om den simuleringen. Den första är att vi systematiskt överskattar hur länge ett utfall påverkar oss — både bra och dåligt. Det som känns som ett avgörande vägval har ofta förlorat det mesta av sin laddning ett år senare, oavsett hur det gick.

Den andra är att ånger över det man gjorde bleknar snabbare än ånger över det man lät bli. Ett beslut som blev fel går att förhålla sig till. Ett beslut som aldrig fattades fortsätter vara en öppen fråga i tio år.

Fyra sätt att komma loss

1. Sätt kriterierna innan du tittar. Skriv ned vad som krävs innan du börjar jämföra. Gör du tvärtom kommer kriterierna att formas av alternativen, och då kan varje nytt alternativ omforma dem igen — vilket är precis varför processen aldrig tar slut.

2. Sätt en deadline och håll den. Ett beslut expanderar för att fylla den tid som ges. «Jag bestämmer på söndag» är inte godtyckligt utan verkningsmedlet: det gör frågan färdig i stället för öppen.

3. Gör beslutet mindre. Kan du prova? Hyra i stället för köpa? Ta det på tre månader först? Ett reversibelt beslut kräver inte samma säkerhet, och en stor del av tyngden ligger i föreställningen att det är slutgiltigt — vilket det ofta inte är.

4. Fråga vad du skulle råda en vän. Nästan alla vet svaret direkt när frågan ställs så, och nästan ingen litar på det när det gäller dem själva. Det beror inte på att du saknar omdöme utan på att rädslan för ånger stör åtkomsten till det. Frågan tar bort den störningen.

Om du väljer fel

Då gör du det. Det händer alla, och det är sällan så illa som det kändes i förväg.

De flesta beslut går att justera. De flesta utfall blekner. Och du kommer aldrig få veta hur det andra alternativet hade blivit, vilket betyder att jämförelsen du är rädd för inte ens går att göra i efterhand — du kommer bara att kunna föreställa dig den, och fantasi väljer alltid den vackrare versionen.

Det som faktiskt sällan går att få tillbaka är tiden. Ett halvår av att väga är ett halvår, och det står i ingen kolumn när man räknar för- och nackdelar.

Det viktigaste

Om du bara tar med dig en sak: bestäm vad som krävs innan du tittar på vad som finns.

Nästan all beslutsångest kommer av att kriterierna formas av alternativen i stället för tvärtom. Har du kriterierna först blir valet ett filter, och filter är snabba. Har du dem inte blir det en jämförelse av allt mot allt — och den räknas aldrig färdigt.

Det här är kapitel 25 i min bok: För många val. Hela boken ligger gratis här.

Mvh Mikael GlännströmVälmåendecoach, författare och pappa till två