Okunnighetens slöja

”Rättvisa är den första dygden i sociala institutioner, precis som sanning är det i system av tankar.” – John Rawls

När jag funderar på vilken typ av samhälle jag vill leva i, börjar jag ofta med ett tankeexperiment som formulerades av den amerikanske filosofen John Rawls. Han kallade det för ”okunnighetens slöja” (veil of ignorance).

Experimentet går ut på att vi ska föreställa oss en situation där vi ska utforma ett samhälles regler, men utan att veta vem vi själva kommer att vara i det samhället. Jag vet inte om jag föds rik eller fattig, frisk eller sjuk, som man eller kvinna, eller om jag växer upp i ett tryggt villaområde eller i en trasig familj utan skyddsnät. Rawls menade att om vi fattar beslut bakom denna slöja, kommer vi rationellt att välja ett samhälle som är så rättvist som möjligt för alla – eftersom vi själva skulle kunna hamna i den mest utsatta positionen (Rawls, 1971).

För mig leder detta tankeexperiment till en tydlig slutsats: jag vill leva i ett samhälle som ger varje människa, oavsett startläge, en genuin chans till ett värdigt liv.

GAL-TAN: Bortom höger och vänster

För att förstå var jag står politiskt räcker det inte med den traditionella höger–vänster-skalan. Vi behöver även titta på GAL–TAN-skalan, en dimension som mäter sociokulturella värderingar (Hooghe et al., 2002).

• GAL (Grön, Alternativ, Libertär): Fokuserar på ekologisk hållbarhet, kulturell tolerans och individens frihet i livsstilsfrågor.
• TAN (Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk): Betonar traditionella värden, lag och ordning samt nationell identitet.

Min kompass pekar stadigt mot GAL-sidan. Jag tror på ett öppet samhälle där miljöansvar och mänskliga rättigheter är icke-förhandlingsbara grundbultar.

Den gröna socialistiska teknokratin

Jag kallar mig för en grön socialistisk teknokrat. Det kan låta som en eklektisk etikett, men den vilar på en logisk triad:

• Socialistisk: För att jag tror på en rättvis fördelning av resurser. Det handlar inte om att utplåna olikheter, utan om att säkra en moralisk bottenplatta där ingen tillåts falla genom nätet. Det handlar om distributiv rättvisa – att samhällets framgång mäts i hur vi behandlar våra mest utsatta.
• Teknokratisk: Begreppet kommer från grekiskans tekhne (skicklighet) och kratos (makt). Som teknokrat anser jag att politiska beslut bör vägledas av fakta, vetenskap och beprövad erfarenhet snarare än av ideologiska dogmer eller kortsiktig populism. Redan på 1800-talet föreslog tänkare som Henri de Saint-Simon att samhället borde styras av experter och vetenskapsmän för att maximera allmänhetens välstånd.
• Grön: För att vår planet är vårt enda hem. Utan ett fungerande ekosystem är alla andra politiska diskussioner irrelevanta.

Förnuftet som vägledare

Jag tror på en välfärd som bejakar innovation och på en stat som sätter tydliga spelregler men tillåter individer att växa. Vi står inför en tid präglad av klimatkris och snabb teknikutveckling, och vi har inte råd att låta känslomässiga låsningar styra vägen framåt. Vi behöver förnuft som vägleds av empati.

När någon frågar var jag står, är detta mitt ärliga svar. Det kanske inte är en etikett som ryms på en valaffisch, men det är en position som kräver både ödmjukhet inför fakta och en vilja att förstå andras livsvillkor. Vill vi leva i ett samhälle där bara de starkaste överlever, eller ett där vi skapar de förutsättningar som krävs för att så många som möjligt ska kunna blomma?

Valet är vårt, och vi gör det varje dag genom de system vi väljer att stötta. Att engagera mig i detta är en del av mitt välmående, och anledningen till att jag har med det i denna bok.