Adhd, add och autism i praktiken — vad som faktiskt behöver ändras, och vad som inte gör det
En föreläsning om NPF — adhd, add och autism — för skolor, arbetsplatser och föräldragrupper. 5 000 kr för 60 minuter, 10 000 kr för en halvdag.
Innehållet anpassas efter vilken grupp det är. En lärarkollegium, ett chefsled och en föräldrakväll behöver olika saker av samma ämne.
Den vanligaste NPF-föreläsningen går igenom diagnoskriterier och avslutas med en uppmaning om bemötande. Deltagarna lär sig vad bokstäverna står för och går därifrån utan att veta vad de ska göra på måndag.
Jag gör tvärtom. Diagnoserna får tio minuter, för de är sällan det som saknas. Resten av tiden går åt till det som faktiskt är svårt: vilka anpassningar som fungerar när resurserna är de ni har, hur man skiljer på ovilja och oförmåga, och varför en insats som fungerade i höstas plötsligt slutade göra det.
Jag har add själv. Det gör inte mig till expert på någon annans NPF, men det gör att jag kan beskriva hur det känns inifrån när något inte blir gjort trots att man vill.
Innehållet
Det enskilt mest användbara i hela passet. Nästan alla konflikter kring NPF — i klassrummet, på arbetsplatsen, vid köksbordet — bottnar i att någon tolkat en oförmåga som en ovilja. Att lära sig se skillnaden ändrar hur man svarar, och det ändrar allt annat.
Inte de som förutsätter en extra vuxen i rummet. De som går att införa på en fredag: hur en instruktion formuleras, var i lokalen någon sitter, hur ett schema ser ut, vad som sägs innan ett byte. Små saker som ofta gör större skillnad än de stora.
Belastning förändrar vad en person klarar. Samma elev, samma medarbetare, samma anpassning — men i november fungerar den inte längre. Det är inte ett tecken på att anpassningen var fel, och den missuppfattningen kostar mycket.
NPF kommer med verkliga styrkor — uthållighet i det man brinner för, mönsterseende, direkthet. Jag tar upp dem, men jag låtsas inte att diagnosen är en superkraft. Den beskrivningen känns igen som osann av dem som lever med den, och då tappar man rummet.
Målgrupper
För skolan. Lärare, elevhälsa och rektorer. Tyngdpunkt på klassrummet, på anpassningar som håller över en termin, och på vad som händer i övergångarna mellan lektioner och stadier. Fördjupning: NPF i skolan — anpassningar som fungerar.
För arbetsplatsen. Chefer, HR och arbetsgrupper. Om rekrytering, om vad som faktiskt behöver ändras i en arbetsmiljö, och om att en anpassning som beskrivs som ett undantag sällan blir av. Fördjupning: NPF på arbetsplatsen.
För föräldrar. Om vardagen hemma, om vad man kan begära av skolan, och om att orka själv över tid. Fördjupning: att vara förälder till ett barn med NPF — och orka själv.
Övriga ämnen och bokningsprocessen finns på föreläsningssidan, och är ni en skola finns den egna skolsidan, och föreläsningen om psykisk hälsa har en egen sida.
Bakgrund
Jag heter Mikael Glännström, har magisterexamen i psykologi från Örebro universitet och har gett ut fackboken Välmåendecoach — För en ljusare framtid. Hela boken ligger gratis att läsa här på sajten.
Jag har också levt med panikångest och social fobi. Det är inte en merit i sig, och jag använder den inte som en. Men det gör att jag kan beskriva hur det känns inifrån, och min erfarenhet är att ett rum lyssnar annorlunda när den som står där framme inte bara har läst om saken.
Jag är inte legitimerad psykolog, och jag säger det hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det jag gör är att förklara, ge ord och peka vidare — inte att behandla.
Vanliga frågor
5 000 kr för 60 minuter och 10 000 kr för en halvdag med workshop — samma priser som mina övriga föreläsningar.
Resan ingår inom 15 mil från Lindesberg; längre bort tillkommer resa och vid behov boende till självkostnad, och det står i offerten innan ni tackar ja.
Ja, och det är den vanligaste beställningen.
För skolor lägger jag tyngdpunkten på anpassningar som fungerar i en verklig klass med tjugofem elever och en lärare — inte på det som fungerar i teorin med obegränsade resurser. Den skillnaden är hela poängen. Se även artikeln om NPF i skolan.
Ja. Ett föräldrapass ser annorlunda ut: mindre om organisation och mer om vardagen hemma, om vad man kan begära av skolan, och om att orka själv över tid.
Den sista delen är den föräldrar oftast säger att de behövde höra — mer om den i artikeln om att vara förälder till ett barn med NPF.
Ja. Jag har add själv och skriver om vad det innebär i vuxen ålder, se artikeln om add som vuxen.
Jag är däremot inte legitimerad psykolog och ställer inga diagnoser. Jag beskriver hur det fungerar i praktiken och vad som brukar hjälpa.
Skola, arbetsplats eller föräldragrupp — berätta kort om sammanhanget, så återkommer jag med ett upplägg inom ett dygn.
Boka kostnadsfritt samtal